lördag 18 maj 2013

Recension av Rädda mig inte!

Jag har en förbannelse.
Jag har en gåva.

Jag är ett monster.
Jag är mer än människa.

Min beröring är dödlig.
Min beröring är makt.

Jag är deras vapen.
Jag tänker slå tillbaka.

I 17 år var Juliette fångad, fast i en kropp som reagerade på beröring, och inspärrad av samhället på grund av sin förmåga att döda folk vid kontakt. I 17 år var hon avspärrad från omvärlden, inlåst på mentalsjukhus och nekad all typ av förbindelse med det yttre. I 17 år var hon ensam, tills hon träffade Adam och Warner, två pojkar med helt olika motiv - men vilka båda älskade henne villkorslöst. 

Tillsammans har Juliette och Adam äntligen vunnit den lilla frihet de så länge kämpat för, de har flytt Återetablissemanget och det samhälle som fallit i dess händer, och slutligen hamnat på Omega Point - ett samfund bildat i syfte att skydda och lyfta fram människor med speciella krafter. 
Under det försvar som omger de lyckas de för en kort tid finna frid, men lyckan är flyktig och i takt med att deras vistelse på Omega Point blir allt längre, får de reda på saker om sig själva de aldrig kunnat ana. Saker som för de närmare och längre ifrån varandra, än någonsin. Är deras kärlek stark nog att överleva i en värld som vill skilja de åt, och är de beredda att offra allt och kämpa för ett liv tillsammans?

Redan från första sidan fångade Tahereh Mafis otroliga bok Rör mig intemitt intresse, och jag föll handlöst för berättelsen om Juliette, Adam och Warner. 
Med ett oerhört nyanserat, detaljerat och känslorikt språk fortskrider så handlingen i uppföljaren Rädda mig inte!, och författarinnan målar skickligt upp en dystopisk värld full av orättvisor, maktlystnad, och framförallt, kärlek - en variation vilken skapar kontraster och spänning, något som endast får en att sukta efter mer. Boken - och serien -  är fängslande utan att någon gång bli allt för orealistisk, dess miljöomväxlingar är aldrig uttröttande utan bidrar tvärt om till en dramaturgi med glöd i, och det fantastiska språket fängslar en totalt. Helt klart en bok att läsa och älska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar